Före augusti 2016 var Kasaï-regionen känd för att vara ett fridfullt område i det oroliga landet. Regionen hade aldrig upplevt så omfattande och brutalt våld, och barnen växte upp utan att ha upplevt vad ordet "krig" innebar.
”Många av mina vänner dödades i kriget. Jag hoppas att freden varar, så att vi kan fortsätta gå i skolan.”Tshibuabua, 14 år
När konflikten bröt ut, blev den tidigare så fredliga regionen mittpunkt för en av världens värsta humanitära kriser. På bara ett år blev mer än en miljon människor tvingade på flykt till följd av omfattande våldshandlingar från milisgrupper.
Bouthaïna Toujani, som leder vårt arbete i DR Kongo, berättar att Kasaï-regionen lider av en enorm förstörelse och att många kvinnor och barn har förlorat föräldrar eller män.
– Trots eländiga levnadsförhållanden för de som har återkommit, finns det få hjälporganisationer här. Om ingenting görs snart kan konsekvenserna bli katastrofala för de som återvänt, säger hon.
På kort tid grusades framtiden och drömmarna för en hel generation, kanske för alltid. I juni mötte vi tre av dessa barn i Kazumba-området i regionen. Det här är deras upplevelser.
Föräldralös till följd av kriget
7-årige Mutumbo bor tillsammans med sina bröder. Den unga flickans föräldrar slaktades med macheter när kriget bröt ut. Mutumbo och bröderna lyckades fly och gömde sig i djungeln i flera dagar. Där blev Mutumbo offer för en skogsbrand, och den högra foten är nu svårt brännskadad. Brist på medicinsk behandling har lett till att hon har förlorat tårna och inte längre kan gå på foten.
– Jag saknar mina föräldrar väldigt mycket. Ingen kan följa med mig till skolan, och jag känner mig väldigt ensam, säger hon.
Hennes bröder ser till att den lilla familjen har mat på bordet, men det finns inte tillräckligt med pengar för att betala skolavgift för Mutumbo. Hon är en av 7,4 miljoner barn i DR Kongo som inte får gå i vanlig skola.
Drömmer om att bli lärare
Tshiela är nio år gammal och bor i Kazumba. När milisgrupper attackerade deras by dödade de hennes bror. Tshiela och föräldrarna kom undan och lyckades fly in i djungeln. Här blev hon biten av myggor och smittad med malaria.
– Jag tycker inte om krig, säger hon. Min bror blev dödad och de satte eld på vårt hus.
Tshiela kämpar med minnet av broderns död. Även om hon vänjer sig vid en tillvaro utan honom, har hon fortfarande mardrömmar.
– Ibland har jag mardrömmar om attackerna, och då blir jag väldigt rädd. Ofta kan jag inte sova, säger hon.
När kriget bröt ut stängdes hennes skola. Lyckligtvis har situationen lugnat sig där hon bor, och Tshiela är nu tillbaka på skolbänken.
I juni 2018 mötte vi Tshiela medan hon lekte med sina vänner på skolgården på Mwakajika Primary School, där hon nu börjar i fjärde klass. Med stöd av Pooled Fund har NRC byggt tre nya klassrum i skolan. Tshiela och de andra eleverna har också fått nya skrivböcker, pennor och skolväskor.
Efter att ha deltagit i en av våra intensivklasser för elever som av olika anledningar ligger efter i skolan, kan Tshiela nu tala mer franska och hon drömmer om att bli lärare.
Mputu kommer att minnas pappans död för alltid
15-åriga Mputus familj flydde in i djungeln när deras by attackerades. Efter dagar utan mat återvände pappan till deras hus för att hämta mat. Här upptäcktes han av milisen, som hade tagit över byn. Han sköts och dog omedelbart.
– När jag hörde skotten kändes det som om någon hade stuckit en kniv i mitt hjärta. Hela min kropp föll ihop, minns han.
Mputu kommer att minnas pappans död för alltid.
– När jag tänker på pappa börjar jag ofta gråta.
När vi besökte hans skola i Bulelela gick Mputu i sjätte klass och förberedde sig för slutproven.
– Jag vill gå i skolan, men mamma har inte råd att betala skolavgiften, avslutar han.
Får hjälp att hantera trauman
Mutumbo, Tshiela och Mputu har alla tre gått i intensivklasser hos oss, för att ta igen skolåren de har förlorat. Under 2017 bidrog vi till att 137 048 personer i DR Kongo fick gå i skolan. Vi har byggt 30 nya klassrum i Kasai, och 8 000 elever, inklusive Tshiela och Mputu, har nya anteckningsböcker, pennor, skolväskor och pennskrin.
I skolan får eleverna stöd att hantera trauman av lärare, som själva har genomgått kurser i psykosocialt stöd.
– NRC arbetar nu med att åter bygga upp hus, skolor, sjukhus och toaletter, och att hjälpa de hemvändande barnen att hantera trauman efter kriget säger Toujani.
