Hur är det att vara ung mamma och på flykt i Jemen?
– Det var svåra sammandrabbningar nära vårt hus. Vi kunde inte gå ut för att skaffa mat eller vatten.
Ahlam möter oss i sitt tält i Al-Garad, ett av de många läger för dem som har tvingats fly från sina hem i Jemen. Rösten brister.
– En dag gick min man till jobbet, men han kom aldrig hem igen. Flera kulor träffade hans kropp den dagen och hans själ lämnade oss.
Inne i det lilla tältet kryper yngsta dottern Adyan, 4 år, upp i mammas famn.
Det är nästan ett och ett halvt år sedan Ahlam tog sina fyra barn och flydde från hemstaden Taiz.
– Under flykten var vi hela tiden livrädda för att kulor och krypskyttar uppe i bergen skulle döda oss, säger hon.
Slutligen kom de till lägret Al-Garad, som grundades 2016 och idag är hem för nästan 60 familjer på flykt. Även om NRC och FN:s livsmedelsprogram har delat ut lite mat i lägret, är det fortfarande stor matbrist och Ahlam är ofta hungrig flera dagar i sträck, för att barnen ska kunna äta.
– Jag trodde aldrig att mitt liv skulle bli så här. Att jag skulle vara ensam om att försörja mig själv och mina barn, säger hon.
Förutom att det saknas mat, finns det bara en vattentank nära lägret där invånarna kan få rent vatten. Det är alltid kö. De två äldsta döttrarna Taypa, 8 år, och Fatima, 10 år, brukar hjälpa deras mamma när hon ska hämta vatten och ved.
Ahlam oroar sig för sommaren. Den heta vinden får luften att dallra och det kommer att bli nästan omöjligt att vistats utomhus under den stekande solen. Livet i lägret blir ännu svårare för den unga familjen.
En annan mamma som är orolig för sommaren och den kommande hettan är Rana, som bor i Al-Mishqafa, ett annat läger i området. Hon är varm och yr - och gravid i åttonde månaden.
I lägret arbetar NRC bland annat med att ge människor tak över huvudet och bygga latriner. Men förhållandena är eländiga. Det är trångt och lyhört mellan tälten. Det är varmt och dammigt. Dessutom finns här insekter, ormar och skorpioner.
Lägret saknar det mesta.
– Vi behöver mer mat och vatten, förutom fläktar. Jag vet inte hur vi ska klara oss igenom sommaren annars, säger Rana.
Al-Mishqafa ligger i öknen. Värmen är redan extremt obehaglig.
Det är två år sedan Rana, hennes man och resten av familjen kom till lägret.
– Striderna kom allt närmare, och kulor sköts in i huset. Vi gick en vecka utan mat, eftersom vi inte kunde gå ut. Min faster blev skjuten i magen. Då flydde vi, berättar hon.
Rana är glad att hon har familjen hos sig, även om alla är upptagna med sina egna bekymmer. Dotter Hayam, som är 18 månader, kämpar med en otäck hosta och undernäring. Mannen arbetar på olika byggprojekt för att försörja den lilla familjen. En stor del av lönen går till att skaffa medicin till Hayam.
Graviditeten och värmen gör att Rana ofta är yr och hon kräks mycket. Hon oroar sig för förlossningen. Det finns inga barnmorskor eller sjuksköterskor i lägret. Inga specialister som kan hjälpa till.
Hon är på flykt och hon ska bli mamma för andra gången i krigshärjade Jemen.