Omaia är rädd att hennes nära och kära ska dödas
Första gången hon upplevde ett angrepp mot Gaza var 2014. Stadsdelen där hon bodde förstördes och hon såg blod och döda kroppar på gatan. När hon fyllde 16 år i maj 2021 var Gaza inbegripet i en ny blodig konflikt med Israel. Under bombningarna gömde hon sig bakom ett skåp. Där gjorde hon andningsövningar.
Omaia bor i stadsdelen Al-Sha’af tillsammans med sin farfar, mamma och pappa, tre systrar och två småbröder. Hennes pappa jobbar som stenarbetare.
2017: Omaia och de andra eleverna i hennes klass undervisas i arabiska, Sobhi Abu Karish-skolan i Gaza.
Hon sitter i halvmörker i vardagsrummet. I halvmörker, därför att Gaza har strömförsörjning bara cirka 12 timmar per dygn. I vardagsrummet, därför att hon inte längre vill vara i sitt gamla rum. Inte sedan en vägg fick en stor synlig spricka till följd av bombningarna i fjol.
– Omaia, när är du lycklig?
– När jag har min familj omkring mig.
2017: Omaia och de andra eleverna i hennes klass undervisas i arabiska, Sobhi Abu Karish-skolan i Gaza.
2017: Omaia och de andra eleverna i hennes klass undervisas i arabiska, Sobhi Abu Karish-skolan i Gaza.
Födelsedag med bomber
”Omaia är bara inomhus och vill vara för sig själv”, sa hennes pappa bekymrat när vi ringde honom i augusti i fjol.
Den 19 maj 2022 fyller Omaia 17 år. Men hon har inga stora förväntningar inför den dagen.
2022: Omaia har aldrig varit utanför Gaza. Hon drömmer om att resa för att se världen.
2022: Omaia har aldrig varit utanför Gaza. Hon drömmer om att resa för att se världen.
– När jag fyllde 16, ”firades” dagen med bomber. Bortsett från att min pappa gav mig en tårta en av dagarna då, säger hon och fortsätter:
– Kriget 2021 var helt annorlunda jämfört med 2014. Under de första två dagarnas bombningar brydde jag mig inte så mycket. Efter det började jag att känna mig rädd. Jag kände att allt skulle bli mer våldsamt. Hela tiden satt jag ensam här i hörnet, och jag ville inte vara nära min familj. Jag bråkade till och med för att slippa vara tillsammans med dem. Jag började tänka att nu är det snart vår tur.
"Hela tiden satt jag ensam här i hörnet, och jag ville inte vara nära min familj. Jag bråkade till och med för att slippa vara tillsammans med dem."
– Detta hände några dagar före Eid. Först var det glädjen över Eid och jag var klädd för fest. Vi skulle fira av glädje, men istället flydde vi av fruktan.
– Alla var rädda och de pratade om en markinvasion. Det var det värsta, sa alla: Markinvasion. Jag sprang in till min mammas rum och gömde mig bakom ett skåp. Jag gömde mig för ljudet av bomberna. Det enda jag kom på att göra var andningsövningar som jag hade lärt mig i skolan: ”Andas. Andas lugnt. In. Ut. In. Ut…”.
Krig sätter varaktiga spår hos barn och många kämpar med stress och trauman. Läs fler artiklar via vårt nyhetsbrev. Anmäl dig här!
Fysiska och psykiska ärr
”Palestinska och israeliska barn betalar alltid det högsta priset under dessa våldshändelser, som inte bara efterlämnar fysiska ärr utan också psykiska”, sa NRC Flyktinghjälpens generalsekreterare Jan Egeland.
Omaias hem blev inte bombat.
Men väggen i hennes rum fick som sagt en spricka av bomberna som föll i närheten.
Och nu vill hon bara vara för sig själv.
Upptrappningen den 10 maj 2021 skedde efter veckor av ökande spänningar i Jerusalem. Spänningarna växte efter Israels upprepade hot om att vräka palestinska familjer i Jerusalem-kvarteret Sheikh Jarrah.
Den 12 maj 2021: Ett hus blir träffat i Gaza stad. Foto: M. Hajjar/NRC Flyktinghjälpen
Den 12 maj 2021: Ett hus blir träffat i Gaza stad. Foto: M. Hajjar/NRC Flyktinghjälpen
Spänningarna kring östra Jerusalem ledde till intensiv fientlighet mellan Israel och palestinska väpnade grupper i Gaza. Det ledde även till oroligheter över hela Västbanken och en våg av gatuvåld i israeliska städer mellan judar och palestinska medborgare i Israel.
Raketattacker från palestinska väpnade grupper möttes av en israelisk militärattack från luften och havet, samt beskjutning.
Detta varade i elva dagar. 261 människor dödades i Gaza, däribland 67 barn, enligt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR). Tolv av barnen som dödades i Gaza hade fått stöd från NRC Flyktinghjälpens skolprogram Bättre inlärning.
Över 2 200 palestinier skadades, enligt OHCHR. Ytterligare 27 palestinier, inklusive fyra barn, dog på Västbanken. I Israel dödades 13 civila, varav två barn.
Gazaremsan
Gaza är en smal landremsa vid Medelhavets östkust. Till ytan är den ungefär som en medelstor stad – 365 kvadratkilometer. Det tar bara en timme att köra från den ena änden till den andra.
Här bor cirka 2,1 miljoner människor. Flertalet, cirka 1,4 miljoner, är palestinska flyktingar från det arabisk-israeliska kriget 1948 och deras efterkommande.
Decennier av israelisk ockupation och belägring under nästan 15 år av Israel och Egypten har orsakat stort lidande för civilbefolkningen. Åtskilliga gånger har väpnade konflikter brutit ut mellan den israeliska militären och palestinska väpnade grupper. Detta har förstört tusentals hem och verksamheter samt förstört viktig infrastruktur. El finns bara tillgängligt i genomsnitt 12 timmar per dag och systemen för dricksvatten och avlopp fungerar ofta inte.
Strikta israeliska restriktioner för fri rörlighet och både nationell och internationell handel har hämmat den ekonomiska utvecklingen. Enligt Palestinian Central Bureau of Statistics var arbetslösheten i Gaza 47 procent år 2021. Andelen fattiga i Gaza uppskattades till 59,3 procent av Världsbanken år 2021.
Under 2022 kommer 63 procent av Gazas befolkning (1,3 miljoner) att behöva humanitärt bistånd, medan 21 procent av palestinierna på Västbanken kommer att ha samma behov (0,75 miljoner).
“Nebraz”
– För mig är det svåraste detta: Att det fortfarande känns som om jag befinner mig mellan två krigare. Det gör mig helt tom. Känslolös. Därför sitter jag mest här i hörnet, alldeles för mig själv. Jag vill inte ha något nära förhållande till familj eller vänner, för jag kanske förlorar dem i kriget. De kanske dör. Därför håller jag ett visst avstånd till dem, säger Omaia.
Präglad av den våldsamma konflikten har hon skapat sina egna överlevnadsmekanismer. Att sätta ord på mardrömmarna, skriva dagbok eller rita är några av teknikerna som Omaia och barnen lär sig i skolprogrammet Bättre inlärning.
"Jag vill inte ha något nära förhållande till familj eller vänner, för jag kanske förlorar dem i kriget. De kanske dör. Därför håller jag ett visst avstånd till dem."
Hon fortsätter:
– Jag samtalar för det första med mig själv och jag lyssnar på musik. För det andra: Innan jag somnar ger jag mig själv en timme där jag ligger och drömmer mig bort till andra platser. Jag kan bege mig vart jag vill i min fantasi – kanske till en liten stuga. Och för det tredje skriver jag.
2022: Att sätta ord på mardrömmarna, skriva dagbok eller rita är några av teknikerna som Omaia lärde sig i grundskolan på skolprogrammet Bättre inlärning. Hon skriver fortfarande.
– När jag skriver kallar jag mig själv för ”Nebraz”, säger hon.
2022: Att sätta ord på mardrömmarna, skriva dagbok eller rita är några av teknikerna som Omaia lärde sig i grundskolan på skolprogrammet Bättre inlärning. Hon skriver fortfarande.
2022: Att sätta ord på mardrömmarna, skriva dagbok eller rita är några av teknikerna som Omaia lärde sig i grundskolan på skolprogrammet Bättre inlärning. Hon skriver fortfarande.
Och just som Omaia säger det kommer elen tillbaka.
Lampans sken faller på henne och hon säger:
– Jag vet inte säkert hur det började, men jag kommer ihåg att jag en dag började skriva om mina drömmar och känslor. Jag skriver när något har hänt i mitt liv. Skrivandet gör mig mindre stressad. Jag har hållit på med det i tre år.
– Det var en på skolan som rådde mig att fortsätta med det. Hon gav mig en anteckningsbok och sa att jag borde skriva varje dag och sedan spara boken. Men jag sparar dem inte. Jag bränner dem. Jag bränner dem en gång om året.
– Varför bränner du dem?
– Jag vill bara inte ha dem.
Professor Jon-Håkon Schultz vid Universitetet i Tromsø har under många år samarbetat med NRC Flyktinghjälpen för att hjälpa barn som kämpar med stress och trauman till följd av krig, konflikter och flykt. Foto: NRC Flyktinghjälpen
Professor Jon-Håkon Schultz vid Universitetet i Tromsø har under många år samarbetat med NRC Flyktinghjälpen för att hjälpa barn som kämpar med stress och trauman till följd av krig, konflikter och flykt. Foto: NRC Flyktinghjälpen
2017: Läraren Rania har fått utbildning av NRC Flyktinghjälpen i att hjälpa barn som kämpar med stress, trauma och mardrömmar. Här visar hon avslappningsövningar för eleverna.
2017: Läraren Rania har fått utbildning av NRC Flyktinghjälpen i att hjälpa barn som kämpar med stress, trauma och mardrömmar. Här visar hon avslappningsövningar för eleverna.
2017: Omaia berättar för läraren Etemad om sina känslor.
2017: Omaia berättar för läraren Etemad om sina känslor.
Bättre inlärning (Better Learning Program, BLP)
* Skolprogrammet Bättre inlärning (BLP) – som nu används i 26 av NRC Flyktinghjälpens programländer – har tagits fram av Jon-Håkon Schultz, professor i pedagogisk psykologi vid Universitet i Tromsø, och NRC Flyktinghjälpen.
* I år är det tio år sedan NRC Flyktinghjälpen införde Bättre inlärning i sitt biståndsarbete, och det skedde först i Palestina 2012.
* Bättre inlärning är en klassrumsbaserad psykosocial metod för att stödja barn som var varit utsatta för traumatiska upplevelser i samband med konflikter och flykt. Programmet skapar förutsättningar för bättre lärande. Det mobiliserar barns stödnätverk av omsorgspersoner, lärare och kuratorer – och är ett brett angreppssätt som bidrar till att återupprätta känslan av normalitet och hopp.
* Bättre inlärning kan användas av alla lärare och kuratorer som har fått utbildning i programmet. Programmet är därför idealiskt i nödsituationer och på ställen med knappa resurser och andra problem.
* Sedan 2012 har hela 67 procent av barnen i Palestina rapporterat att deras traumarelaterade mardrömmar är borta, tack vare Bättre inlärning.
* 79 procent av barnen i Palestina uppgav att de klarar läxarbetet bättre efter att ha deltagit i Bättre inlärning.
Källa.
Professor Jon-Håkon Schultz vid Universitetet i Tromsø har under många år samarbetat med NRC Flyktinghjälpen för att hjälpa barn som kämpar med stress och trauman till följd av krig, konflikter och flykt. Foto: NRC Flyktinghjälpen
2017: Läraren Rania har fått utbildning av NRC Flyktinghjälpen i att hjälpa barn som kämpar med stress, trauma och mardrömmar. Här visar hon avslappningsövningar för eleverna.
Förfärliga minnen
Gaza stad, 2017: ”Vad är det som är på tok?”, frågar läraren Etemad och tar 13 år gamla Omaias hand. Då börjar flickan i skoluniform att gråta. Hon säger att hon är rädd. Och att hon har mardrömmar om nätterna.
2017: Omaia berättar för läraren Etemad om sina känslor.
Mardrömmarna är de skrämmande minnen hon har från upplevelserna 2014.
– Jag såg kvinnor och flickor som flydde utan kläder på kroppen och hur de försökte att dölja sig så gott de kunde. De sprang med sina barn, andra bar på de ägodelar de lyckats få med sig hemifrån i flykten. Min pappa var tillsammans med mig. Jag kommer ihåg att jag bar på en väska. Som om jag hade varit på väg till en picknick. Ljuden runt omkring oss var höga, folk skrek och grät. Men jag – jag bara tittade som vanligt på folk. Såg på dem som jag brukar göra. När vi kom till en återvändsgränd började jag att gråta. För när vi kom till slutet av den gatan såg vi blod och flera kroppsdelar.
Traumamardrömmar
”Slut ögonen”, säger läraren Etemad, och 13-åriga Omaia lyder uppmaningen.
Etemad är lärare med specialkompetens i skolprogrammet Bättre inlärning, och hjälper barn som har problem med stress och krigstrauman.
Nu säger hon till Omaia: ”Andas. Andas lugnt. In. Ut. In. Ut… och nu: Föreställ dig en plats där det är skönt att vara.” Och Omaia går i fantasin in i en liten stuga. Utanför stugan är allt grönt och det finns fjärilar i luften. Hon sitter ensam i stugan och känner sig trygg trots att hon är ensam.
På så sätt får Omaia ro.
2017: Omaia brister ut i gråt.
Vill du läsa fler berättelser om hur vi hjälper barn med krigstrauman? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev för att få fler historier skickade till dig.
I dag går hon sista året på högstadiet och ska snart börja gymnasiet. Senare vill hon studera till psykolog. Planen är att öppna en klinik där hon själv kan hjälpa människor som lider av psykiska besvär.
Nu är hon en ungdom. Men hon påminner inte särskilt mycket om en tonårsflicka med flackande blick. Det är som om Omaia, trots sin unga ålder, har allvaret hos en vuxen. En viss tyngd, som vanligtvis kommer först senare i livet.
2022: I dag går hon sista året på högstadiet och ska snart börja gymnasiet. Senare vill hon studera till psykolog.
– 2014 var jag ett barn, men jag var inte rädd. Nu när jag är vuxen är jag rädd, säger hon.
– När började du få mardrömmar?
– Ungefär en månad efter bombningarna 2014. Jag kommer ihåg första gången jag hörde talas om Bättre inlärning; de sa på skolan att vi kunde ansöka om att delta i ett program som kunde hjälpa barn. Jag fick ett formulär som jag fyllde i. Där fanns frågor om hur mina mardrömmar var och sådana saker. Och så fick jag vara med. Jag deltog i sex gruppsamtal och i sex samtal där jag var ensam med BLP-läraren. Vi berättade om våra mardrömmar och känslor.
– Hjälpte det dig?
– Ja, det hjälpte mig att slappna av mer. Jag blev mindre rädd. Det gav mig möjlighet att berätta hur jag egentligen mådde. Och efter cirka tre år försvann mardrömmarna. Även i dag använder jag övningarna. Att andas in och ut när jag är rädd eller nervös.
Den blodiga sommaren
Juli och augusti 2014. Det var den blodiga sommaren. Sommaren då Israel angrep Gaza från luften och havet, efter att raketer hade skjutits mot Israel från Gaza. Då hela stadsdelar ödelades och tiotusentals förlorade både hem och allt de ägde.
Då israeliska markstyrkor skickades in i Gaza den 18 juli och drogs tillbaka vid fredsavtalet den 5 augusti. Då familjer förlorade sina barn. Då över 2 000 palestinier och 67 israeler dödades och cirka 10 000 skadades.
När Omaia var 13 år sjöng hon för sin skola. Se videon här:
2017: Omaia brister ut i gråt.
2017: Omaia brister ut i gråt.
2022: I dag går hon sista året på högstadiet och ska snart börja gymnasiet. Senare vill hon studera till psykolog.
2022: I dag går hon sista året på högstadiet och ska snart börja gymnasiet. Senare vill hon studera till psykolog.
Rädd och nervös
– Jag vet inte vad som hände, men när bombningarna var som mest intensiva 2021 var vi alla tillsammans och vi var nära varandra. Några började läsa trosbekännelsen medan andra bad varandra om förlåtelse. Min farbror kom in i rummet och bad oss förlåta varandra. Plötsligt kom min farfar in och började sjunga... Mitt i allt detta var jag rädd.
– Jag grät i elva dagar.
– Kan du läsa något av det du har skrivit för oss?
– Ja, svarar hon. Och börjar att läsa:
”Varje kväll säger vi att i morgon är en ny dag. Men dessvärre börjar vi bara om från noll igen... Varje kväll är du ensam och slår vad med dig själv om att du inte ska börja om från noll igen... Livet är fullt av erfarenheter. Och detta är bara en av dem. Men döm inte dig själv. Du har ett långt liv framför dig...”
”Dessvärre har den här erfarenheten trasat sönder mycket i mig. Så mycket att jag har förlorat all energi... Jag ser dig i morgon, nästa dag och nästa timme... Men jag har hela tiden den här besvikelsen i mig... merparten av tiden är jag rädd och nervös.”
2022: ”Döm inte dig själv. Du har ett långt liv framför dig...”, skriver Omaia i sin dagbok.
2022: ”Döm inte dig själv. Du har ett långt liv framför dig...”, skriver Omaia i sin dagbok.
Omaia ler.
Hon stänger skrivboken.
Och så kommer sista meningen:
”Jag vill bara ha någon som håller om mig.”
Built with Shorthand