Människor i alla samhällsskikt hoppas på en bättre framtid för sig själva och sina familjer och arbetar hårt för att göra drömmar till verklighet. Oavsett om det handlar om att avancera i karriären, få högre inkomst eller ta en universitetsexamen har alla människor ett mål att uppnå. I Jemen har dessa drömmar under ett årtionde överskuggats av en daglig kamp för överlevnad. Konflikten, som nu är inne på sitt tionde år, har krossat miljontals drömmar och gjort att människor kämpar med allt sämre villkor.
Jemeniternas drömmar har förändrats efter tio år av konflikt
Även om intensiteten i striderna till stor del har minskat jämfört med konfliktens tidiga skeden, fortsätter de ekonomiska konsekvenserna att förvärras och nästan 20 miljoner människor - mer än hälften av befolkningen - är i behov av humanitärt stöd.
I områden som lyder under den internationellt erkända regeringen (IRG) har den jemenitiska rialen tiofaldigats i värde jämfört med 2015, vilket har lett till en kraftig ökning av priserna på livsmedel och grundläggande tjänster.
På samma sätt har växelkursen i Ansar Allah-kontrollerade områden fördubblats under de senaste 10 åren, vilket har haft en direkt inverkan på priserna.
I den här artikeln berättar några jemeniter som bor i IRG-kontrollerade områden för Norwegian Refugee Council (NRC) om hur den ekonomiska krisen har påverkat deras liv.
Även om intensiteten i striderna till stor del har minskat jämfört med konfliktens tidiga skeden, fortsätter de ekonomiska konsekvenserna att förvärras och nästan 20 miljoner människor - mer än hälften av befolkningen - är i behov av humanitärt stöd.
I områden som lyder under den internationellt erkända regeringen (IRG) har den jemenitiska rialen tiofaldigats i värde jämfört med 2015, vilket har lett till en kraftig ökning av priserna på livsmedel och grundläggande tjänster.
På samma sätt har växelkursen i Ansar Allah-kontrollerade områden fördubblats under de senaste 10 åren, vilket har haft en direkt inverkan på priserna.
I den här artikeln berättar några jemeniter som bor i IRG-kontrollerade områden för Norwegian Refugee Council (NRC) om hur den ekonomiska krisen har påverkat deras liv.
Skicka barn till jobbet
Ahmed, 54, har varit lärare i 27 år i Taiz-guvernementet. Fembarnspappan säger att hans enda dröm nu är att återuppta det vanliga liv han hade före konflikten.
– Min lön brukade räcka för att täcka alla våra grundläggande behov och jag sparade till och med för att bygga ett hem åt mina barn. Att bygga ett hem var en dröm för hela familjen, men när konflikten bröt ut 2015 var jag tvungen att använda mina besparingar för att betala kostnaderna för flykten.
– Alla våra drömmar och planer krossades. Min lön, som en gång motsvarade 3 220 SEK, är nu bara 300 SEK. Vi kämpar nu bara för att få ihop till de grundläggande behoven. Jag hade hoppats att mina barn skulle få studera på universitet, men i stället har jag tvingats skicka dem att arbeta som gatuförsäljare och byggnadsarbetare för att hjälpa till att försörja familjen.
– Det går inte att jämföra vår nuvarande situation, med låga inkomster och dramatiska prisökningar, med vårt liv före konflikten. Då drömde vi om en bättre framtid. Nu är vår dröm helt enkelt att återgå till det liv vi hade tidigare.
Jordbruk som sista utväg
Ali Abdu, 56, är tjänsteman vid jordbruksforskningsinstitutet i Taiz och delar Ahmeds uppfattning om stigande priser och sjunkande inkomster. För att försörja sin familj har han tvingats söka sig till andra arbeten.
– De flesta, om inte alla, offentliganställda var helt beroende av sina löner före konflikten. Nu kan ingen överleva på så små inkomster. Det räcker knappt till mat, för att inte tala om något annat.
– Jag arbetade extra före konflikten, men det var för att dryga ut min inkomst och köpa onödiga saker. I dag tvingas jag arbeta som daglönare bara för att ha råd med det allra nödvändigaste.
– Jordbruk är inte det bästa jobbet, men det är den enda kompetens jag har och jag har tagit till det som en sista utväg. Jag är en äldre man, med över 35 års tjänstgöring, och borde vara pensionerad vid det här laget. Men pensionssystemet har varit pausat sedan konflikten startade. Jag måste fortsätta att arbeta tills jag dör, annars förlorar jag min inkomst.
– Vi lever i svåra tider i Jemen och vi hoppas att våra barn inte ska behöva genomlida liknande svårigheter. Vi blir allt äldre och vår främsta oro är deras framtid.
Att komma ikapp inflationen
Zakaria Hamid, klädförsäljare i Taiz-guvernementet, bekräftar att valutakollapsen och de dramatiska prisökningarna har haft en allvarlig inverkan på inkomsterna och förvärrat lidandet bland jemeniterna.
– Före konflikten brukade jag tjäna omkring 2 000 jemenitiska rial, vilket var tillräckligt för att täcka våra behov eftersom priserna var låga. Nu, även efter att jag har sålt mina varor, märker jag att priserna på nya varor har stigit. Valutakollapsen har direkt påverkat vårt arbete, eftersom jag säljer importerade varor.
– Före konflikten var vi ett litet antal gatuförsäljare, mestadels personer som inte hade några andra sysselsättningsmöjligheter. Nu är gatorna fyllda av försäljare, varav många är offentliganställda med otillräckliga löner. Förr var de våra kunder, nu är de våra kollegor.
– Våra kunder har ofta svårt att ha råd med våra priser, så vi säljer med minimal vinst, knappt tillräckligt för att köpa baslivsmedel till våra familjer. Gatuförsäljning är ingen lukrativ verksamhet, men det är det yrke jag har ärvt av min far och jag fortsätter med det eftersom det inte finns några andra jobbmöjligheter.
Förhindrar det värsta
Den ekonomiska krisen i Jemen har förvärrats för varje år. I år behöver 19,5 miljoner människor i Jemen humanitär hjälp och skyddstjänster, jämfört med 18,2 miljoner förra året.
Utan omedelbar finansiering för att avvärja de värsta scenarierna kommer miljontals jemeniter att förbli övergivna, och fler kommer att tvingas göra omöjliga val för att överleva.
NRC har arbetat i Jemen sedan 2012 och hjälpt jemeniter att få tillgång till grundläggande tjänster. I dag uppmanar NRC det internationella samfundet att finansiera den humanitära insatsplanen för Jemen så att jemeniterna kan fortsätta att tillhandahållas nödvändiga tjänster.