I smattret av kulor: lidande i östra DR Kongo

Jorime och hennes familj tillhör de över 700 000 människor som tvingats på flykt inom provinsen Norra Kivu, varav över 480 000 enbart i områdena Rutshuru, Masisi, Walikale och Lubero. De tvingades fly från de intensifierade fientligheterna i hopp om att hitta en fristad.

– Vägen var farlig och vi var rädda. Min dotter och de andra barnen grät, kvinnorna skrek och männen försökte hålla kursen trots de oförutsägbara attackerna, säger hon.

Trots rädslan och smattret från kulorna fortsatte Jorime, som då var gravid, och hennes familj att gå utan att veta var de var på väg. De hade bara ett mål: att komma i säkerhet. Efter en lång dags vandring, utmattade och hungriga, kom Jorime och hennes familj fram till staden Lubero, där de fick skydd hos en värdfamilj.

– Det är inte lätt att bo hos en värdfamilj, men det var bättre än att fortsätta övernatta i bushen som vi gjorde i flera dagar, säger hon.

Även om förhållandena i Lubero var osäkra och tillfälliga var det en lättnad för familjen att känna sig trygg.

Fly med fyra barn

Liksom Jorime hade Desanges inget annat val än att plötsligt lämna sitt hem på grund av attackerna. Hon flydde från sin by Nduta tillsammans med sina fyra barn.

– Min man befann sig på bondgården och hade begett sig till Kasingiri eftersom han inte längre kunde vara hemma hos oss, minns hon.

Hon och hennes familj tillbringade tre nätter på flykt och letade efter en säker plats att ta sin tillflykt till.

Den första natten tillbringade de i Kisembwe, där en kvinna var vänlig nog att ge dem en sovplats. Efter att ha tillbringat de två följande nätterna under bar himmel blev Desanges barn sjuka, vilket gjorde det ännu svårare för dem att hitta trygghet. Så småningom kom de till Lubero, där en lokal ledare erbjöd sig att ge dem husrum tills situationen lugnat ner sig.

En region i kris

I nästan 30 år har östra DR Kongo utsatts för återkommande attacker relaterade till tvister om resurser. Detta har lett till massiva befolkningsförflyttningar då människor har flytt i jakt på bättre levnadsförhållanden. I slutet av december 2024 var drygt 6,7 miljoner människor internflyktingar i landet som helhet, varav mer än 4 miljoner i provinserna Södra Kivu och Norra Kivu.

I staden Goma är minst 500 000 av de drygt 2 miljoner invånarna på flykt, vilket ökar de redan stora behoven av grundläggande saker som vatten, näring, hälsa och till och med utbildning. Upptrappningen av våldet i början av 2025 har bara förvärrat den humanitära situationen.

I takt med att antalet dödsoffer i Goma ökar, med tusentals drabbade, blir omfattningen av krisen i östra DR Kongo allt tydligare. Människor på flykt fortsätter att möta stora utmaningar, från tillgången till grundläggande tjänster till att ens hitta tak över huvudet.

– Varje dag är en kamp för att få mat och rent vatten. Barnen leker i leran och de vuxna kämpar för att hitta sätt att överleva genom att utföra det dagliga arbetet. Rädslan för våld och konflikter finns alltid där och förföljer oss dag och natt, säger Jorime.

I Lubero-området tas de flesta av de fördrivna människorna emot av släktingar eller värdfamiljer. Andra, som inte har någon annanstans att ta vägen, har inget annat val än att söka skydd i hus som är under uppbyggnad eller övergivna.

Till skillnad från andra delar av Norra Kivu, till exempel området runt Goma, är läger för fördrivna inte vanliga i Lubero. Samhällsmedborgare öppnar dörrarna till sina hem när de kan. Värdfamiljerna är redan drabbade av stigande priser och brist på förnödenheter, men de delar med sig av det lilla de har.

Hopp och utmaningar

Trots det trauma de har upplevt fortsätter många av de fördrivna familjerna att hoppas på en ljusare framtid.

– En dag sa någon till oss att vi kanske skulle kunna återvända till Kivale om freden kom tillbaka. Men för varje ny offensiv verkar hoppet falna lite mer. Varje gång jag ser barn och kvinnor tänker jag på dem jag lämnade bakom mig, säger Jorime.

De humanitära insatserna står samtidigt inför stora utmaningar som måste hanteras snabbt för att undvika en katastrof. År 2024 kom nästan 70 procent av den humanitära finansieringen till DR Kongo från USA. Den indragna finansieringen i USA väcker stark oro för det humanitära samfundets förmåga att upprätthålla detta livräddande stöd. Utan snabba åtgärder kommer grundläggande resurser att ta slut inom några dagar, vilket innebär att otaliga liv riskeras.

Precis som Jorime är Desanges hoppfull om att hennes familj ska kunna bygga upp sina liv igen.

– Trots allt, även om jag ännu inte vet vilken typ av hjälp som planeras, är jag hoppfull om att vi kommer att få humanitär hjälp mycket snart, säger hon.

NRC är på plats

Norwegian Refugee Council (NRC) finns på plats i norra Kivu och stöder människor som har tvingats fly från konflikter och våld. Organisationen har noga följt den senaste tidens befolkningsrörelser så att insatsen i Luberområdet, Goma och dess omgivningar, snabbt kan skalas upp.

NRC står redo att ge livräddande hjälp till 490 000 fördrivna människor, i samordning med partner. Denna insats, som kommer att prioritera akutinsatser i frontlinjen till de fördrivna, kräver omedelbar finansiering för att kunna möta de växande behoven.