I ett anspråkslöst hem i flyktinglägret Husn i Jordanien möter Noora Al-Salem oss med ett varmt leende när vi slår oss ner på golvmadrasser för att samtala. Hon kommer ursprungligen från Damaskus i Syrien och flydde från kriget med sin familj 2013 för att söka skydd i Jordanien.
Hur nya civilrättsliga handlingar hjälpte Noora och Rami att bygga upp sina liv
Att undkomma en tragedi
Noora och Rami gifte sig och välkomnade sin första son Omar 2008.
– Vi var lyckliga och levde ett harmoniskt liv i familjens stora hus i Az-Zyabeyeh [en stadsdel i Damaskus], minns Noora och tänker tillbaka på en tid då livet var enklare, världen kändes trygg och framtiden verkade säker.
Men den friden krossades när våldet svepte genom Syrien och spred hennes storfamilj över hela landet och bortom det. Nooras lilla familj på tre personer tvingades fly upprepade gånger under 2013. Omar, som bara var fyra år gammal vid den tidpunkten, fick utstå tre förflyttningar på bara sju månader.
– Först hyrde vi ett hus i närheten, säger Noora.
– Två månader senare flyttade vi längre bort och stannade i ytterligare tre månader tills vi hamnade i Daraa [en stad nära den jordanska gränsen].
Kriget hade krävt så mycket, och förlusten var djupt personlig. Nooras svärmor och svåger, som också hade flytt från sitt hem, dödades tragiskt nog i ett flyganfall. Noora och Rami var förkrossade och visste att de inte kunde stanna kvar i Syrien längre.
– Efter det som hände sa vi att det fick vara nog - vi måste ge oss av, säger hon.
Med tunga hjärtan flydde de från Syrien till Jordanien, där de sökte trygghet och en chans att bygga upp sina liv på nytt.
Att undkomma en tragedi
Noora och Rami gifte sig och välkomnade sin första son Omar 2008.
– Vi var lyckliga och levde ett harmoniskt liv i familjens stora hus i Az-Zyabeyeh [en stadsdel i Damaskus], minns Noora och tänker tillbaka på en tid då livet var enklare, världen kändes trygg och framtiden verkade säker.
Men den friden krossades när våldet svepte genom Syrien och spred hennes storfamilj över hela landet och bortom det. Nooras lilla familj på tre personer tvingades fly upprepade gånger under 2013. Omar, som bara var fyra år gammal vid den tidpunkten, fick utstå tre förflyttningar på bara sju månader.
– Först hyrde vi ett hus i närheten, säger Noora.
– Två månader senare flyttade vi längre bort och stannade i ytterligare tre månader tills vi hamnade i Daraa [en stad nära den jordanska gränsen].
Kriget hade krävt så mycket, och förlusten var djupt personlig. Nooras svärmor och svåger, som också hade flytt från sitt hem, dödades tragiskt nog i ett flyganfall. Noora och Rami var förkrossade och visste att de inte kunde stanna kvar i Syrien längre.
– Efter det som hände sa vi att det fick vara nog - vi måste ge oss av, säger hon.
Med tunga hjärtan flydde de från Syrien till Jordanien, där de sökte trygghet och en chans att bygga upp sina liv på nytt.
Att navigera bland krigets ekon och juridiska hinder
Krigets ljud dröjde sig kvar i flera månader efter att de anlänt till Jordanien.
– Varje högt ljud skrämde oss, minns Noora.
– Vi trodde att det kunde vara ett flyganfall. Ljudet av flygplan, till och med vattenledningar - allt påminde oss om vad vi hade flytt ifrån. Det tog nästan sju månader innan vi äntligen kände oss trygga igen.
Rami, som hade arbetat på en ostfabrik i Syrien, tyckte att det var svårt att få jobb i Jordanien - precis som många syrier som drabbats av restriktioner och, sedan juli 2024, kostsamma arbetstillstånd.
När Noora och Rami anlände till Jordanien hade de sin familjebok och sitt äktenskapsintyg i handen. Men när de flyttade från plats till plats, innan de slutligen bosatte sig i Husn flyktingläger, försvann dessa viktiga dokument. Utan dem fick de kämpa för att bevisa sitt äktenskap och Ramis faderskap till Omar. Problemet förvärrades när deras dotter Zainab föddes i Jordanien. De kunde inte utfärda ett födelsebevis för henne, vilket är avgörande för juridisk identitet, nationalitet och tillgång till tjänster.
Söka stöd
Tack vare ett tillfälligt undantag för flyktingar kunde Zainab börja i första klass trots att hon saknade dokument. Hon avancerade framgångsrikt till andra klass innan det saknade födelsebeviset blev ett allvarligt problem. Skolans rektor bad Rami och Noora att hålla Zainab hemma tills frågan hade lösts. Rami var fast besluten att låta henne gå kvar i skolan och kontaktade Norwegian Refugee Council (NRC) för att få stöd. En medarbetare från NRC:s program för information, rådgivning och rättshjälp (ICLA) följde med honom till skolan, förklarade situationen och försäkrade rektorn om att NRC arbetade på att få fram de nödvändiga dokumenten. Rektorn förstod att det var viktigt och lät Zainab fortsätta sina studier utan avbrott.
I juni 2024 lämnade NRC in ett domstolsärende för att bekräfta Nooras och Ramis äktenskap, följt av ett annat för att lagligen erkänna Zainabs födelse. Domstolen bekräftade slutligen hennes födelse, vilket gjorde att Rami kunde överlämna domen till skolan medan hennes födelsebevis behandlades.
– Det tog mindre än två månader att få äktenskaps- och födelseattesterna med NRC:s hjälp, Det var en sådan lättnad för vår familj, säger Noora.
Rami och Noora förblev hoppfulla, eftersom de visste att deras dokument bara var det första steget mot en stabil framtid för deras barn - en framtid där de kunde fullfölja sin utbildning och sina drömmar om ett bättre liv.
NRC:s ICLA-program i Jordanien får generöst stöd av schweiziska biståndsorganet.