I sex skolor i Al Geneina gör över 2 000 barn som tvingats bort från skolan sina övergångsprov den här månaden, vilket är ett viktigt steg mot att återgå till det formella skolsystemet. För många är detta mer än bara ett prov - det är en chans att bevisa att deras framtid inte tog slut när kriget började.
För Fatima Idris, lärare och mamma, är detta ögonblick inget annat än anmärkningsvärt.
– Utbildning hade nästan försvunnit, säger hon.
– Efter kriget brändes skolor, förstördes och lämnades i ruiner. Men idag ser vi något vi aldrig kunnat föreställa oss - barn som återvänder till skolan, tar sina prov och visar att de hör hemma i ett klassrum.
I sex skolor i Al Geneina gör över 2 000 barn som tvingats bort från skolan sina övergångsprov den här månaden, vilket är ett viktigt steg mot att återgå till det formella skolsystemet. För många är detta mer än bara ett prov - det är en chans att bevisa att deras framtid inte tog slut när kriget började.
För Fatima Idris, lärare och mamma, är detta ögonblick inget annat än anmärkningsvärt.
– Utbildning hade nästan försvunnit, säger hon.
– Efter kriget brändes skolor, förstördes och lämnades i ruiner. Men idag ser vi något vi aldrig kunnat föreställa oss - barn som återvänder till skolan, tar sina prov och visar att de hör hemma i ett klassrum.

Ett klassrum utan väggar
Under konfliktens första månader begicks obeskrivliga våldsdåd. Bostadskvarter förvandlades till krigszoner, tusentals civila dödades och hundratusentals tvingades fly.
När striderna upphörde kunde de barn som var kvar i Al Geneina knappt känna igen sin stad, än mindre sina förstörda skolor. Men efter månader av rädsla i hemmet blev det en nödvändighet att återvända till skolan. Fast beslutna att hålla lärandet vid liv samlades lärare och föräldrar för att hålla lektioner i skadade klassrum och ibland till och med under träd.
Undervisningen ritades i sanden och stördes ständigt av hunger, rädsla och osäkerhet. År 2024 lanserade Norwegian Refugee Council (NRC), med stöd av Education Cannot Wait (ECW), en strukturerad icke-formell utbildningsinsats i skolorna i Al Geneina. Byggnaderna renoverades tillsammans med föräldrar, lärare och lokala kommittéer. Tillsammans reparerades klassrum, latriner byggdes och säkra grindar installerades. Inom några månader återgick skolorna till att vara säkra platser för lärande.
Barn som hade hamnat på efterkälken kunde äntligen komma ikapp med sin inlärning genom det accelererade utbildningsprogrammet. De fick inte bara en ny chans att ta igen det de missat, utan också en känsla av normalitet, syfte och tillhörighet.
Och nu har de chansen att ta nästa steg.
Efter att ha deltagit i undervisningen i 10 månader skrev fler än 2 000 elever prov för att bedöma sina kunskaper. De som fick godkänt gick vidare till nästa akademiska nivå och kommer att kunna gå över till formella skolor när de öppnas igen.
För Haja Abdulazim Adam handlar utbildning om mer än att bara lära sig, det handlar om att trygga framtiden för Sudans barn.
– Utan utbildning blir barnen hemlösa, säger hon.
– Vi vill att de ska få utbildning och bildning så att de kan vara till nytta för landet. Efter kriget lämnades många barn på gatorna, utan några skolor att gå till. Idag har de fått en andra chans.
I hela Al Geneina bevisar barnen att konflikten kanske har avbrutit deras lärande, men att den inte har utplånat deras potential.
Det här pilotprojektet handlar inte bara om att bedöma inlärning. Det handlar om att återskapa den framtid som alla miljontals sudanesiska barn förtjänar.

Bortom klassrummet: utökad tillgång till utbildning
Samtidigt som dessa elever tar sina prov pågår redan arbetet med att säkerställa att fler barn i Darfur får tillgång till utbildning av hög kvalitet.
Mer än 10 000 barn har fått läroböcker, vilket säkerställer att varje barn har de resurser de behöver för att lyckas.
I Kreinik renoveras sju skolor som ska öppna sina dörrar för 4 500 elever den här månaden, vilket ger trygga skolmiljöer för barn som har varit utan alltför länge.
Detta ögonblick är en triumf för Fatima Daway, en lärare som en gång fruktade att utbildningen i västra Darfur aldrig skulle återhämta sig.
– Kriget orsakade en enorm förstörelse, säger hon.
– Vi var psykologiskt nedbrutna. Vi kunde inte föreställa oss att skolorna skulle komma tillbaka som de gjorde. Men det gjorde de. Och idag har hoppet återvänt med dem.

En framtid som inte kan vänta
Detta är bara början. Målet är tydligt: att se till att inget barn i Sudan förnekas sin rätt att lära sig på grund av krig. När Aisha tar tag i sitt tentapapper och börjar skriva svarar hon inte bara på frågor. Hon skriver om sin framtid.