2018 blir ett avgörande år för landet, och i maj väljs en ny president. Här är tio saker som hotar freden i Colombia:
1. Kamp om naturresurser och narkotikarutter
I många tidigare FARC-kontrollerade områden pågår det fortfarande väpnade konflikter, och på vissa platser har kampen förvärrats efter att FARC lade ner vapnen. Beväpnade grupper försöker ta kontroll över naturresurser och viktiga narkotikarutter i dessa områden. På flera ställen har paramilitära grupper ryckt in. Det har orsakat ökad rädsla bland den civila befolkningen, och på flera platser i landet har våld och antalet dödade lokala ledare ökat.
2. Myndigheterna gör inte tillräckligt
Myndigheterna kan fortfarande inte garantera civilbefolkningens säkerhet och har kritiserats för att inte prioritera detta tillräckligt. Regeringen å sin sida säger att de inte har resurser och kapacitet.
3. Mer än sju miljoner människor är på flykt i sitt eget land
Våld och brist på statlig närvaro har fört med sig att antalet fördrivna personer under första halvåret 2017 ökade med 36 procent jämfört med samma period året innan. Trenden ökar 2018, en ökning med 60 procent i januari jämfört med 2017. Särskilt afro-colombianer och urbefolkningsgrupper drabbas hårt av de strider som driver människor på flykt.
4. Lokala ledare dödas
Ett stort antal lokala ledare och människorättsaktivister har dödats under 2017. Över 78 kända dödsfall har registrerats och minst 13 andra misstänks vara mord, enligt FN:s högkommissarie för flyktingar (UNHCR). Många fruktar att siffran är ännu högre.
5. FARC har lagt ner vapnen, men får inte tillräckligt bra uppföljning
FARC har uppfyllt sina skyldigheter enligt fredsfördraget. De har gått från att vara en gerillagrupp till att bli ett politiskt parti. De har lagt ner sina vapen och satt sig på skolbänken. Många tidigare FARC-soldater är emellertid frustrerade av den limbo-situation de befinner sig i. Det tog lång tid innan återanpassningsåtgärder sattes i verket för tidigare FARC-medlemmar och många har lämnat demobiliseringslägren och åkt till städer för att få arbete och träffa familjen, som de inte har sett på många år. Några blir rekryterade av andra gerillagrupper eller kriminella gäng.
6. Liten framgång i förhandlingar med den väpnade gruppen ELN
Regeringen och den beväpnade gruppen ELN (Ejército de Liberación Nacional) har haft formella fredssamtal sedan februari 2017. Efter 101 dagar av vapenvila, gick ELN till angrepp och dödade flera colombianska medlemmar av säkerhetsstyrkan i mitten av januari 2018. Gruppen tog ansvar för en bombattack mot en polisstation i norra Colombia några dagar senare. Som ett resultat av att ELN har fortsatt angreppen mot colombianska säkerhetsstyrkor under förhandlingarna, avbröt president Santos vidare fredssamtal den 29 januari 2018. Även om angreppen fortsätter, förväntas fredssamtalen snart återupptas.
7. Befolkningen röstade nej till det ursprungliga avtalet
Fredsavtalet godkändes av kongressen i november 2016, efter det att colombianska folket röstade nej till det första avtalet en dryg månad tidigare. Avtalet är inte förankrat i grundlagen, och risken finns därför att framtida politiker kommer att förändra det.
8. Befolkningen upplever att fredsprocessen är långsam.
I vissa delar av landet ser colombianerna att våldet ökar i de områden de bor i, och de känner sig mindre trygga nu än förut. Många anser att de inte har inkluderats tillräckligt i fredsprocessen och saknar därför förtroende till myndigheterna.
Försoningsarbetet måste prioriteras och byggas underifrån. Det finns många tecken på att fredsprocessen hittills har varit alltför toppstyrd, och det är viktigt att mobilisera lokalt.
9. Den colombianska konfliktens rötter är kampen om jorden.
Kampen om jorden har gått som en röd tråd genom Colombias historia, och idag styr omkring två procent av markägarna över hälften av jorden. Genomförandet av Lagen om offrens rätt från 2012, som ska ge tillbaka mark till människor på flykt, går långsamt på grund av bristande ekonomiska resurser och dålig säkerhet. Fredsavtalet syftar till att ge småbönder från distrikten tillgång till mark, i tillägg till större företag som bedriver kommersiellt jordbruk. Det kan vara exproprierad mark från narkotikakarteller och mark utan formellt ägande. En större omfördelning av mark ligger inte under fredsavtalets mandat, men kommer att vara en utmaning för framtida regeringar.
10. En ny president väljs i maj 2018
Det var kongressval i mars, det blir presidentval i maj, och ingen vet vilken slags regering Colombia kommer att få innan den bildas i augusti 2018.
President Juan Manuel Santos, som har lagt all sin politiska prestige i fredsprojektet, har suttit sina två perioder och kan inte ställa upp för omval. Det finns krafter på högersidan i colombiansk politik som fortfarande är mycket skeptiska till att fortsätta fredsprocessen.
Resultatet av valet kommer att visa om det colombianska folket fortfarande har förtroende för fredsprocessen och om den kommer att fortsätta eller stoppas upp. Det är väldigt viktigt att det internationella samfundet fortsätter att följa utvecklingen nära.
