25-åringen är född i Jemen och har levt största delen av sitt liv här – men nu känner han inte igen sitt hemland.
– Folk dör, folk mister sina hem, de förlorar sina inkomster. Och resten av världen bryr sig inte om vad som händer.
Väntade på bombljuden
Skillnaden jämfört med det Jemen han själv växte upp i är enorm. Amr bodde hela sitt liv här innan han flyttade utomlands för att studera. När han återvände 2016 var det krig.
– Det var en chock att se förändringen.
Eftersom våldet ökat kraftigt i huvudstaden Sana sedan november i fjol är han glad över att inte bli väckt av flygangrepp mitt i natten. Han är också glad över att det nu finns tillräckligt med bränsle på bensinstationen så han kan köra bil.
– När blockaden infördes i november 2017 dubblades först priserna, sedan tredubblades det. Vi kunde inte ta bilen någonstans, inte bara på grund av priserna utan också för att det inte fanns tillräckligt med bensin då.
Invånarna i Sana söker efter platser där de kan skydda sig från flygangreppen nästan dagligen.
– Förut när jag hörde ett flyg så tänkte jag alltid på flygplatsen. Nu tänker jag alltid på flygattacker. Var kommer det att träffa?
Ingen medieuppmärksamhet
En av Amrs stora frustrationer är hur lite folk vet om hans land. Medierna har gett liten uppmärksamhet åt krisen i landet.
– Jemen är en av de största humanitära katastroferna, och den är fullständigt negligerad. Media ger det nästan ingen uppmärksamhet och människorna här är inte medvetna om att det finns humanitära organisationer som bidrar med nödhjälp, säger Amr.
– Nästan ingen har försökt att blanda sig i för att stoppa det som händer. Ingen försöker få i gång någon internationell medling. Ingenting händer.
Hoppas på en bättre framtid
Innan kriget hade folk jobb att gå till och myndigheterna kunde betala ut löner, minns Amr.
Folket hade möjlighet att resa. Nu är flygplatsen i Sana stängd för alla kommersiella flygningar. Om folket i Jemen vill lämna landet måste de köra i över 24 timmar till en av de flygplatser som fortfarande är öppna. Enbart Jemens nationella flygbolag landar i Jemen nu – ingen annan.
Före kriget kunde Amr var ute sent på kvällarna med sina vänner. Nu är ingen ute efter klockan nio, eftersom de aldrig vet vad som kommer hända under natten.
Hur människor beter sig har förändrats. Före kriget var folk mer tålmodiga. Nu är de utslitna både fysiskt och mentalt.
– Jemen brukade vara ett mer fridfullt land. Invånarna kände inte igen sig i flygangrepp och slagsmål, vi var inte vana vid att se folk slåss på gatan.
Optimist
Trots de dystra utsikterna är Amr optimistisk.
– Jag brukar tänka att saker alltid kan bli bättre. Att detta meningslösa krig ska få ett slut.
Han är glad över att få jobba med NRC.
– Jag ser att det akuta biståndet vi tillhandahåller gör skillnad för folket.
Det hindrar honom inte från att komma hem igen trots situationen i dag.
– Det här är mitt land. Jemen är platsen jag vill leva i, gifta mig och bilda familj i. Men jag hoppas på en bättre framtid, jag håller tummarna.
